Födelsen av den första AC-transformatorn

På 1870-talet fanns effektiva generatorer som producerade växelström (AC) tillgängliga, och det visade sig att AC kunde driva en induktionsspole direkt, utan en brytare.

1876 ​​uppfann den ryske ingenjören Pavel Yablochkov ett belysningssystem baserat på en uppsättning induktionsspolar där de primära lindningarna var anslutna till en AC-källa. Sekundärlindningarna kunde kopplas till flera "elektriska ljus" (båglampor) av hans egen design. Spolarna som Yablochkov använde fungerade i huvudsak somtransformatorer.

1878 började Ganz-fabriken i Budapest, Ungern, tillverka utrustning för elektrisk belysning och hade 1883 installerat över femtio system i Österrike-Ungern. Deras AC-system använde ljusbågs- och glödlampor, generatorer och annan utrustning.

År 1882 ställde Lucien Gaulard och John Dixon Gibbs först ut en enhet med en ursprungligen mycket kritiserad laminerad platta med öppen järnkärna som kallas en "sekundär generator" i London, och sålde sedan idén till företaget Westinghouse i USA 1886. De ställde också ut uppfinningen i Turin, Italien 1884, där den var mycket framgångsrik och användes för ett elektriskt belysningssystem. Deras enhet använde ett fast förhållande på 1:1 för att försörja en seriekrets för användningsbelastningen (lampor). Spänningen i deras system styrdes genom att trycka in och dra ut dess öppna järnkärna.