Vad är principen för isolator

Principen för isolatorer är att deras inre molekylära struktur tätt binder positiva och negativa laddningar, vilket begränsar antalet fritt rörliga laddade partiklar. Dessa laddade partiklar är huvudsakligen elektroner eller joner, som inte är lätta att röra sig fritt under normala omständigheter, så isolatorns resistivitet är mycket stor, vanligtvis över 10^7 ohm·meter.

Detta innebär att isolatorer under normala förhållanden är okänsliga för effekterna av yttre elektriska fält och bildar inte makroskopiska strömmar, så de kan betraktas som icke-ledande ämnen.

Men under inverkan av ett starkt elektriskt fält kan laddningarna inuti isolatorn bryta sig loss och bilda fria laddningar. Detta fenomen kallas dielektrisk nedbrytning, och isolatorns prestanda kommer att förstöras.

I en isolator, även under inverkan av ett yttre elektriskt fält, kommer laddningar att genomgå mikroskopisk förskjutning och producera polariserade laddningar, vilket är en manifestation av dielektrisk polarisation. Polarisationsmekanismen för isolatorer kan delas in i två typer: opolära molekyler och polära molekyler molekyler.